|
Bild 1-8: Andrarums kyrka |
|
web.alboharad.org
1
web.alboharad.org 2
www.tomelilla.se
www.svenskakyrkan.se
Andrarums kyrka ligger väl synlig på en höjd och därifrån
kan man blicka ut över stora delar av församlingen. Kyrkans
äldsta delar är uppförda under 1100-talet. Då
var det en anspråkslös byggnad i sten med kor och ett långhus.
I det gamla koret finns valvmålningar från medeltiden.De
förställer evangelisterna Lukas och Johannes med respektive
symboler.
Kyrkans storlek var fullt tillräcklig fram till 1700-talet, men
under Alunbrukets storhetstid fördubblades befolkningen flera
gånger om. Stundtals hade bruket fler invånare än
de närmaste städerna.
Kyrkplikt rådde och meningheten var tvingade att besöka
mässan. Detta gjorde att kyrkan inte räckte till. För
att få rum med alla besökare byggdes kyrkan till, vilket
förklarar det oregelbundna och säregna utseendet.
Södra korsarmen, där altaret är placerat är fogad
till den ursprungliga 1100-talskyrkan och togs i bruk år 1709.
Den kraftiga norra armen, kallad "Verkakyrkan" stod färdigt
1768. Den sista tillbyggnaden, den stadiga kvadratiska tornet med
kyrkans huvudingång restes 1817.
Christina Piper på Christinehof var kyrkans gynnare. Under
århundraden har släkten Piper skänkt såväl
konstfulla saker till kyrkans inredning, som utsökt vackra
silverpjäser, bl.a en silverkanna i vackert Augsburgerarbete
från 1600-talet.
I den Piperska donationen ingår även predikstolen och
altaruppsatsen i barock "utsirad i guld och vackra färger".
Båda delarna är utförda av en av de skånska
kyrkornas mest kända utsmyckare Johan Jerling, död 1753.
Han är även känd för utförandet av Mariakyrkans
altarverk i Ystad.
Två originella bänkar är snidade av en av bygdens
söner, Anton Palmqvist, född i Agusa.
Bakom kyrkan finns brukdirektör Ryttlings gravbyggnad där
flera ättlingar av släkten Ryttling ligger begravda. Detta
helt friliggande gravrum på ett särskilt invigt ömråde
utan förbindelse med kyrkan är mycket unikt i sitt slag.
Källa: Informationstavla "Hjortslingan" nedanför
kyrkan.
Adrarums kyrka är ursprungligen en tidigmedeltida byggnad
med långhus, kor och absid. Till kyrkan fogades redan under
medeltiden ett så kallat brett västtorn samt ett vapenhus
i söder. År 1709 byggdes kyrkan ut med en mindre korsarm
mot norr, men 1768 norra lånhusväggen helt. för
att alunbrukets anställda, verkarna, skulle ges bättre
plats lät Christina Piper bygga ut kyrkan med en större
nykyrka, Verkakyrkan.
Samtidigt ändrades kyrkans orientering, huvudingången
placerades i norr och koret med altaret i söder. Hela kyrkan
utom det medeltida koret fick även nya valv. Altaruppsatsen
flyttades från det medeltida till det nya koret i det gamla
vapenhuset. Det gamla koret och absiden användes sedan 1960
års renovering och fram till restaureringen 1998 som dopkapell.
Vid den senare restaureringen omvandlades det till ett mindre gudstjänstrum.
Dopfunten flyttades till kyrkans västra del.
Då den första korsarmen mot norr uppfördes inrättades
även två gravvalv för högre stående personer,
verksamma på Alunbruket. Ytterligare ett byggdes i samband
med att Verkakyrkan uppfördes.
Kalkmålningarna i absiden och koret dateras till 1475-1525
och är utförda av "Everlövsmästaren",
en anonym skånsk senmedeltida kyrkomålare eller kanske
snarare en verkstad.
"Everlövsmästarens" stil är folklig och
något summarisk. Målningsättet och motiven är
idet närmaste identiska i det tjugotal kyrkor där hans
målningar är kända. Predikstolen och altaruppsatsen
är skänkta av Christina Piper 1742 och utförda av
Johan Jerling.
Det nuvarande tornet uppfördes först 1817. Det äldre
tornet raserades på 1750-talet då den nya storklockan
hängdes upp.
Källa: Informationstavla "Andrarums kyrka och Verkakyrkan"
nedanför kyrkan.
|
