Utgrävningar visar att innan stenkyrkan byggdes har här
funnits en äldre träkyrka.
Omkring 1200-talet byggdes en kyrka i gråsten som bestod
av långhus, kor och absid, med absid i östlig riktning.
Långhuset hade troligen inga fönster mot norr men några
blygsamma mot söder.
På 1400-talet byggdes vapenhus i söder och kyrktornet
i väster. Kyrkan försågs med korsvalv.
Predikstol och enklare bänkar anskaffades på 1500-talet
och en dopfunt av trä, troligen som ett provisorium. Dopfunten
finns dock fortfarande kvar.
På 1600- och 1700-talen gravsattes flera personer
i en krypta under korgolvet, fem vuxna och fyra barn som vilar här
fortfarande i välbevarade träkistor.
På 1790-talet skadades korsvalvet i långhuset av
blixtnedslag. 1825-30 byggdes en korsarm mot norr, altaret flyttades till
sydväggen, vapenhuset i söder och de skadade korsvalven
rivs ned. Korsvalven ersattes av tunnvalvstak av trä. Nuvarande
fönsteröppningar kom till och kyrkan fick en nord-sydlig
orientering. Altartavlan anskaffades och orgelläktaren byggdes.
På 1960-talet murade kyrkovärden Sigurd Persson
nya korsvalv i långhus och kor och hyllades för detta vid
återinvigningen 1968. 1970, absiden fick en glasmålning av lokale konstnären
Bertil Sandegård.
