|
Interiör Östra Kärrstorps
kyrka
|
ÖSTRA KÄRRSTORPS KYRKA
Av den ursprungliga romanska medeltidskyrkan återstår
inte mycket efter den genomgripande ombyggnad som ägde rum 1846.
Under åren 1860-1862 förlängdes kyrkan mot väster
och det äldre tornet ersattes med ett nytt ritat av Johan Söderlund.
Några av de ursprungliga inventarierna är bevarade. Bland
dess märks dopfunten som sannolikt är utförd på
1200-talet. Den är huggen i gotländsk sandsten och återger
i relief legenden om Hubertus, jägarnas skyddshelgon. Längst
fram i koret, över altaret, hänger ett triumfkrucifix skuret
i trä och utfört på 1400-talet. Altartavlan, målad
av den kände lundakonstnären Fredrik Krebs (1845-1925),
är daterad 1916. Den är prydd med skulpterade figurer av
de fyra evangelisterna med sina symboler - Matteus med ängeln,
Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.
Vid ingången står en fattigbössa, troligen från
1600-talet. Här lade kyrkobesökarna sin kollekt, vilken
kom den egna församlingens fattiga tillgodo.
Gud i allt På dopfunten är legenden om Hubertus
av bildad. Den berättar att man gärna jagade voltet i
skogarna i bergsområdet Ardennerna, både under helg
och vardag. När han en gång gav sig ut på jakt
på slälvaste långfredagen ko hans liv helt att
förändras. Han såg en stor, vacker hjort som han
gjorde sig beredd att skjuta. Men när hjorten vände sig
om såg Hubertus att den bar ett lysande kors med korsfäste
Kristus mellan hornen. Hubertus sänkte sitt vapen. Upplevelsen
var så stark att han lämnade sitt gamla liv för
att helt tjäna Gud. Vid sin död år 727 var han biskop
i Liège.
I en gammal keltisk dikt säger Gud: Jag är viskningen
i löven som rasslar, jag är solens ljus. Jag är månens
och stjärnornas strålar, jag är kraften i träden
som växer. Jag är knoppen som slår ut i blom, jag
är modet i vildsvinet som kämpar. Jag är storheten
i den mäktiga eken, jag är snabbheten i hjorten som springer.
Hubertus såg Guds närvaro i hjorten. I den keltiska kyrkan
finns en djup erfarenhet av att Gud finns i allt levande. Gud finns
bortom allt, bortom alla stjärnor och planeter, bortom tid
och rum. Men den oändlige guden är också närvarnade
mitt i värden och andas in liv i sin heliga skapelse, dag och
natt, natt och dag.
Källa: Informationstavlor vid kyrkan.
|
|
