|
t.v. Gamla kyrkan 1856
|
Premonstratensorden är en romersk-katolsk orden för regulära
kaniker, stiftad 1121 av Norbert av Xanten, ärkebiskop i Magdeburg.
Det första klostret anlades i närheten av staden Laon i
Frankrike och kallades Prémontré (lat. præmonstratum,
d.v.s. "förutsägelse"). Även en kvinnlig
gren stiftades.
Då orden hastigt vann stor utbredning, indelades den i provinser,
kallade cirkarier, var och en med en föreståndare, som
benämndes cirkator. Abboten i Prémontré utövade
högsta uppsikten över alla till orden hörande kloster.
Den blev en av medeltidens mest betydande och under sin glanstid förfogade
orden över 30 cirkarier. Från 1200-talet förvärldsligades
den och fick allt mindre betydelse. Orden upplöstes sedan genom
franska revolutionen.
Kloster som tillhörde premonstratensorden fanns i Lund, Vä
(senare Bäckaskog), Östra Tommarp, och Övedskloster
i Skåne, vilka alla under medeltiden tillhörde Danmark,
där främst Børglums kloster var ett viktigt premonstratenskloster.
Ett kloster, Dragsmarks kloster, var beläget vid den bohuslänska
kusten.
På ett generalkapitel i Wien 1883 kunde orden åter konstituera
sig. 1913 hade den 5 cirkarier, mest i Österrike, Belgien och
Nederländerna.
Ordensdräkten är vit. |
|
