|
Interiör
|
Öveds kyrka är en av Sveriges mest utpräglade rokoko-kyrkor
och unik i Skåne. Överste Hans Ramel, "Bygge-Hans", lät uppföra kyrkan
åren 1759-1761 efter ritningar av Carl Härleman (1700-1753), en av
tidens mest framstående svenska arkitekter. Kyrkan saknar torn och
huvudfasaden ligger i väster. Kyrkan smälter in i slottslandskapet
och överenstämmer till det yttre med Övedsklosters slott. Den ligger
på samma plats som sin föregångare, en medeltida stenkyrka. Under
medeltiden var Öved ett rikt premonstratenserkloster. På kyrkans norra
sida, i det Lewenhauptska-Ramelska gravkoret, vilar bland annat Hans
Ramel vid sidan av sin hustru. Ovanpå detta gravrum finns herrskapskyrkan
- logen för herrskapet är ett tidstypiskt inslag. Här hänger en oljemålning
föreställande uppståndelsen, inspirerad av den italienske mästaren
Caravaggios skola. Caravaggio (1569-1609) använde asfaltfärger, vilket
har medfört att tavlan under åren har mörknat allt mer. Kyrkans inre
ger ett elegant och luftigt intryck. För inredningen, även den i rokoko,
stod arkitekten och stilbildaren Jean Eric Rehn (1717-1793). Rehn
har även ritat den påkostade predikstolen. Orgeln är byggd 1806. Det
är den enda, i ursprungligt skick bevarade orgeln tillverkad av den
kände orgelbyggaren Olof Schwan. Kyrkan flakeras av två vita tvåvåningshus
från 1810. Det högra är "Kyrkohuset", vilket ursprungligen var ålderdomshem.
Här finns nu Öveds skolhem. Huset till vänster om kyrkan var skola,
men används idag som fösamlingshem.
I mitten på 1100-talet kom premonstratensbröder vandrande från Frankrike
för att slå sig ner i Skåne. Här vid Vombsjöns nordöstra strand byggde
de ett av sina kloster. Närheten till vattnet och möjligheten att
fiska var viktigt. Under årets många fastedagar fick de äta fisk men
inte kött. Brödernas dagar bars av en tydlig rytm av bön, mässa, arbete,
läsning och vila. Varje dag vndrade de ut utanför klostermurarna.
Premonstratenserna var tydliga i sin riktning. De vandrade med bestämda
steg ut varje dag för att finnas hos människorna. Där stod de för
sjukvård, undersökning och själavård. Men efter en dag i arbetet vandrade
de lika bestämt tillbaka in i klostret, till den gemensamma bönen,
mässan och lyssnande inåt. Vid reformationen på 1500-talet stängdes
klostret och bröderna försvann. På resterna av det gamla klostret
byggdes det nuvarande slottet på 1700-talet. De långa, magnifika alléerna
som så bestämt leder besökaren till slottet och sedan vidare upp till
kyrkan påminner om brödernas vandringar ut i världen med Gud och sedan
i bönens värld. Med samme Gud.
Källa: Informationstavlor vid kyrkan |
|
