Byn Kiaby omnämndes redan omkring 1170, då ärkebiskop Eskil överlämnar
Kiaby kyrka till premonstratenserklostret i Vä. Den var troligen en
träkyrka som i mitten av 1200-talet ersattes av den nuvarande tegelkyrkan.
Sedan munkarna uppfört ett nytt kloster med klosterkyrka i Bäckaskog
blev Kiaby kyrka sockenkyrka.
Under 1400-talet slogs kyrkans stjärnvalv och tornet uppfördes troligen
omkring 1500. Korsarmarna i norr, "nykyrkan", byggdes 1790.
Vid en omfattande restaurering 1938-1939 fick nykyrkan valv i stil
med de gamla. Samtidigt togs korets målningar fram. Målningarna, som
har ett högt konstnärligt värde, är utförda under den senaste delen
av 1400-talet. Bland bilderna märks Kristi himelsfärd. Jesus försvinner
upp genom ett moln, fotspåren finns kvar på marken opch huvudet syns
ovanför krönet på murens spetsbåge.
Det har ansetts att en inhemsk träsnidare med fransk skolning, kanske
vid katedralbygget i Chartres, har skapat kyrkans madonnaskulptur
och krucifixet i triumfbågen, båda skurna i et på 1200-talet. Jesus
på korset har försetts med silverskor vid ett senare tillfälle. Bland
inventarierna märks också dopfunten i sandsten, från början av 1200-talet
och altarskåpet, troligen tillverkat i Nordtyskland omkring 1500.
